Skåne+snö...

...är ingen vidare kombination. I torsdags kändes det lite som att bo på i en isolerad krigszon: ingen tidning, ingen post, buss och tåg inställt...fast Internet och telefon fungerade förstås! Jag skippade innebandyturneringen till förmån för en hemmadag. Det kändes inte värt att åka ut till Revinge i det vädret som rådde, men jag cyklade till Gerdahallen och gick på ett gympa-stång-pass istället. Uppfriskande.

Med facit i hand sedan några år kan jag ju konstatera att många skåningar (framför allt förarna) inte klarar av plötsliga väderomställningar. Hur ska man annars förklara alla avåkningar? Och varför i hela friden måste man ut på vägarna när Vägverket och räddningstjänsterna uppmanar allmänheten till att stanna hemma? En och annan psykolog eller sociolog skulle faktiskt kunna få gotta ned sig i frågan.

Nästa vecka har vi kunskapskontroll på delar av block 1, brandingenjör och ledare. Det går i princip ut på att vi ska kunna hantera hela kedjan från larm till avslutande av räddningstjänst som räddningsledare. Vad kan man kalla det, ett muntligt prov via radio kanske? :) På tisdag är vid lediga och då ska jag på en halvdagskurs i journalistik på Sydsvenskan. Ser fram emot det som sjutton.

Livräddarna är slut för säsongen. Vad ska vi nu diskutera i bilen på onsdagmorgnarna?

Klart, slut.